När man springer in i hösten...

Häpp! Höst. Nu igen.

Och hej! Jag lever fortfarande. Men bloggen är sorgligt eftersatt. Sommaren var het, intensiv, härlig och krävande på en och samma gång. Fotograferingar, högar av bilder att redigera och ett vanligt jobb (johodå, jag har faktiskt ett sådant med…) att sköta. Barn och odlingar och massor av kärlek. Hösten har fortsatt i samma anda. Typ.

Snart lugnar det sig va? Så tänker en nästan jämt. Och visst gör det det. Det lugnar sig; en stund, en dag, en vecka, i sänder. Då & då. När det kommer sömniga morgnar och soliga höstpromenader. Och det är tur det. För hur skulle man annars orka?

Jag hann fånga min envisa lilla pratkvarn i ett ögonblick av höststämning. Några få minuter ja, innan hon sprang iväg. Precis som hösten är hon snabbare än man tror…

157A2541-2.jpg

Ut på tur

...aldrig sur. Typ så. Bästa botemedlet mot dåligt humör och dåliga dagar rent generellt är att gå ut i skogen en stund. Och det var precis vad vi gjorde i helgen. K hängde med på sin springcykel och alla är nöjda och glada. En liten stund i alla fall. Och för ungefär ettusentionde gången tackar jag min lyckliga stjärna för att vi bor på landet. Skogen är räddningen, så många gånger. 

Jag ser det snöar!

Första "riktiga" snön (den som kom och försvann direkt igen räknas liksom inte). Glad unge som ville ut. På med stövlar och ylletröja över pyjamas och prinsessklänning. Ut och fånga snöflingor med tungan. Smaka på vintern.

"Så här mamma? Titta!!!"

 

The joy of VAB

Nej men jag ska inte klaga. Vi har klarat oss riktigt lindrigt denna höst - än så länge. Men idag fick det bli mysdag med K hemma. Hon hostar och snorar en del. Blir inte mycket pluggande för min del då, men jag passade på att möblera om lite i vårt sovrum istället. Alltid nåt! Nu blir det (ännu mer) kaffe och lite stillsamt (I wish...) pusslande. Ute blåser kalla vindar men solen skiner in genom skitiga fönster. Glad måndag på er allihopa! 

I blåbärsskogen

Det finns fortfarande blåbär. Hurra! Vi gav oss ut för att samla lite, K och Doglas och jag. Det är skönt i skogen, kan aldrig få nog av att vara där. Det får däremot hunden och barnet, så även om jag hade velat stanna typ för alltid så är det inte riktigt möjligt. Men lite blåbär och lingon fick jag plockat, och alla åkte hem glada och nöjda. Fler sådana dagar tack!